Malaysiskt houseparty?

Nu har vi äntligen flyttat in i Johannas lägenhet ute i Burwood. Burwood ligger en 7 km utanför Melbourne men det tar 45 minuter med spårvagnen pga av all trafik. Det var inte det lättast att komma på med all packning då den väger ganska mycket plus att chaufförerna inte tenderar att vilja stanna så länge på varje hållplats. Men det gick bra tillslut.

Lägenheten är fräsch och har alla de nödvändigheter som man kan önska sig, och kommer delas utav 4 studenter. För tillfället är det bara en här, en Malaysiska (om detta nu är korrekt feminin form) men hennes kompis (även hon malaysiska) kommer tillbaka till helgen. Så det blir till att lära sig malaysiska för Johanna om hon ska kunna följa med i skitsnacket. Ett rum står tomt, så det blir spännande och se vilken nationalitet den kommer. Vem vet. Hon kanske är från Malaysia?

Annars har tiden när Johanna varit borta gått sin gilla gång. Jag har fördrivit tiden med att mestadels gå runt i Melbourne och se filosofiskt ut. Har gått oerhört långsamt så att tiden skulle flyga förbi. Det gjorde den inte. Så jag bestämde mig för att besöka Queen Victoria Market, som är en stor jävla marknad där allt möjligt skit såldes. Alla från kängurukött och färsk fisk till didgeridoos och ipodfodral. Där gick jag långsamt fram och tillbaka. Men inte för långsamt - då attackerades man av försäljare. Så man var tvungen att hitta en lagom fart.

Men som tur är så har vädret varit fruktansvärt inbjudande de senaste dagarna. Inte ett moln så långt ögat kunde se och man nästan brändes av solen. Härligt! Inga 30 grader som hemma men vad gör några grader hit och dit. T o m Williamstown hade varit en fröjd att besöka dessa dagarna, fast bara nästan.

Känguru, krokodil och kanin.

Marknaden.

Visste ni att under OS i Melbourne 1956, så hölls delar av tävlingen i Stockholm. Det ni!

Federation square, som stora torg - fast annorlunda

En lite notis. Jag fick en magkänsla av att det nog vore bäst om jag stämplade in mitt veckokort på spårvagnen idag efter 3 dagars tjuvåkande. Dvs aktivera det så att jag från och med nu har en vecka att åka. När Johanna kom till stan bad jag även henne att köpa ett dagspass. Så vi skramlade ihop alla mynt vi hade vilket räckte precis på centen för att köpa ett i en automat på spårvagnen. Tro fan att det blev biljettkontroll sedan. Sån jävla tur. Det hade kostat oss 300 AUD var annars. Hade man kunnat göra roligare saker för. Nej nu är det dags att sova in den nya lyan. I morgon ska vi åka in och äta på min kompis från Stallet, Jeppe B's, restaurang MOFO, där han är bartender. Det serveras pizza och öl. Det ska bli gott!

Haj haj